Förälskelse, död,cellförändringar och dödsångest

 
 
 
 
Så var man då mellan himmel och helvete igen. Åter igen kan jag eller har jag ej kunnat påverka min situation. Förlorade min pappa under oförklarliga omständigheter och för att hans kropp inte klarade mer påfrestningar. Kan ej sörja fullt ut, orkar inte öppna upp för alla känslor.
Kämpar redan med hemsk ångest, depression och stressreaktion på en tidigare ohållbar arbetssituation från 2015 som var ett vidrigt år bortsett från det positiva som förvandlade min ensamhet till tvåsamhet.
Jag har dåligt samvete när jag är lycklig med min partner för att jag borde släppa fram mim stora gråt som finns inom mig. Pappa var så glad för att jag träffat en man efter 8,5 år som ensam.
Den 13:e varje månader är ett viktigt datum för mig och min älskling varje sekund och minut är viktig för oss.
Mitt i denna kärlek och lycka tornar sig mörka moln upp med jämna mellanrum 😔
För snart fem år sedan opererade jag bort min livmoder och livmodertapp på grund av jättestora,smärtsamma och mycket långvariga blödningar.
Har under åren som gått haft småblödningar och varje gång kontaktat sjukvården men alltid fått svaret att vi har lång väntetid till gynmottagningen. Fick en stor blödning för en månad sen och ringde då igen till gynmottagningen men de jag pratat med tidigare hade inte bemödat sig med att anteckna ett endaste dugg när jag ringt tidigare. Nu var jag dock så livrädd eftersom jag läst mig till att det inte ska förekomma blödningar när man gjort en hysterektomi och krävde att få komma till min gynläkare.
Fick en tid, blev undersökt och det skrapades, klipptes och togs cellprover.
Det blev en lång väntan på svar, min läkare ringde om och jag fick en tid direkt över telefon då operation måste ske. Jag hade fått cellförändringar på en förmodad kvarglömd rest av livmodertappen😱😭
Har redan innan svårt att klara min vardag med hemsk ångest, minnesproblem och akut stressreaktion på att ha gått in i den berömda väggen.
Mår riktigt dåligt just nu, livrädd för hur långt det gått på grund av cellförändringarna 😢
Har dödsångest och sover ännu sämre på nätterna.
Finns inga ord som kan dämpa oron och ångesten och rädslan för ännu en stor bukoperation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0