lcelanders

Att gå vidare i livet är lätt att säga men svårt att genomföra ibland. Jag har ett skal runt mig som skydd för att inte bli sårad. Positiva minnen suddas ut av jobbiga saker.

Du har gått vidare du skrattar, älskar och är förmodligen lycklig, har ny familj, nytt "barn", du vaknar med en annan vid din sida, den sida jag en gång vaknade bredvid.

Du har klarat att gå vidare för längesedan. Jag har ramlat ner i det mörka hålet igen. Det som håller mig uppe vid ytan är mina barn och mitt arbete, mina medarbetare och dom ungdomar jag jobbar med.

Jag missunnar dig inget men det gör så fruktansvärt ont!!

Jag kommer nog aldrig att känna samma förälskelse igen, jag hoppas och ber att " tiden ska läka alla sår"

Jag har ansträngt mig så mycket jag bara orkat, för att gå vidare och kasta det gamla bakom mig för att bli lycklig igen, men nej det funkade inte.Nu har jag sårat mig själv igen genom att försöka ge av mig själv ytterliage en gång men utan resultat, har gett, gett och gett men tålamodet sprack.
Jag är ingen hel människa längre måste försöka hitta alla pusselbitar för att det ska bli helt någon gång, gud vet när?!?

Så, så länge ger jag av mig själv till dom som verkligen behöver det och uppskattar och ger tillbaka.

Förmodligen kommer jag att bli sårad fler gånger på vägen och skalet kommer att bli hårdare och hårdare.