lcelanders

Att gå vidare i livet är lätt att säga men svårt att genomföra ibland. Jag har ett skal runt mig som skydd för att inte bli sårad. Positiva minnen suddas ut av jobbiga saker.

Du har gått vidare du skrattar, älskar och är förmodligen lycklig, har ny familj, nytt "barn", du vaknar med en annan vid din sida, den sida jag en gång vaknade bredvid.

Du har klarat att gå vidare för längesedan. Jag har ramlat ner i det mörka hålet igen. Det som håller mig uppe vid ytan är mina barn och mitt arbete, mina medarbetare och dom ungdomar jag jobbar med.

Jag missunnar dig inget men det gör så fruktansvärt ont!!

Jag kommer nog aldrig att känna samma förälskelse igen, jag hoppas och ber att " tiden ska läka alla sår"

Jag har ansträngt mig så mycket jag bara orkat, för att gå vidare och kasta det gamla bakom mig för att bli lycklig igen, men nej det funkade inte.Nu har jag sårat mig själv igen genom att försöka ge av mig själv ytterliage en gång men utan resultat, har gett, gett och gett men tålamodet sprack.
Jag är ingen hel människa längre måste försöka hitta alla pusselbitar för att det ska bli helt någon gång, gud vet när?!?

Så, så länge ger jag av mig själv till dom som verkligen behöver det och uppskattar och ger tillbaka.

Förmodligen kommer jag att bli sårad fler gånger på vägen och skalet kommer att bli hårdare och hårdare.

Julen är här och är redan på väg bort igen!
Varför känner man inget längre som man gjorde tidigare?
Spänningen, glittrandet och allt det ljuvliga är borta.
Kan inte hitta stämningen.Orkar inte se på program man sett under snart 36 år eller nått i den stilen.
Kan inte hitta en palats i julen, vart man ska vara, hur man ska vara och vem man ska vara med.
Vill bara få dagarna att gå så att det är över.
Kommer jag aldrig att få känslan tillbaka?
Jo, när sonen satt in Kungsgrananen kände jag en blixtrande känsla från mormor och morfars gran när jag var liten. Stora tjocka grenar och runda vita bollar som liknade snöbollar och ett evigt väntande på tomten, en stor tvättkorg med paket som Tomten skulle dela ut.
Värmen och lukten av mormors julmat, hennes knatande och småspringande för att få allt klart innan Kalle och hans vänner startat.
Doft av kaffe och smak av mormors alla kakor, schakrutor, korintkakor , bullar etc är borta.

Mormor lever nu i en egen värld men små korta stunder då hon minns vilka vi är.Har inte klarat att besöka för jag vill fortfarande minnas min mormor som den hon var då.Samvetet gnager och gör ont.Jag som alltid värnat om min mormor och morfar, oroat mig för att dom en gång kommer att försvinna, gråtit floder över detta fastän dom ännu levt, sörjt innan något hänt.
Morfar tar hand om mormor, som mormor en gång har tagit hand om honom och 5 barn plus mig.
Jag sviker och klarar inte att besöka.

Jag och mina två barn och svärdottern firade jul på förmiddagen innan dom skulle fara vidare.Det blev frukost och paketutdelning. Sen blev det till att byta däck på bilen för det kom snö.Punka på det ena hjulet, laga och sätta på igen.
Dottern till farmor och farfar och sonen till svärmor och svärfar och jag vilsen i väg till ställe som jag ej känner mig välkommen till.
Klädde senare på mig tomtedräkt och körde och delade ut paket  hos medarbetare där vår elev firar jul.

Senare skönt att komma hem med dottern och bara vara. Somnade på soffan. Dottern Chattade långt in på småtimmarna medans jag sov.