lcelanders

 

Det är svårt att visa sig svag när människor tror man är stark, vänner försvinner så fort man visar en svag sida. Men samtidigt så får man veta vem som är ens vänner. En av mina viktigaste vänner är en som jag känt sen skoltiden, vi umgås inte varje dag men pratar med varandra då och då. Det känns oerhört tryggt att det är en person som man kan skratta, gråta med, ha djupa samtal med och som vet hur vidrigt det är att må dåligt psykiskt och som vet att man inte är okompetent eller dum i huvudet. Hon vet också vad det betyder att vara skräckslagen när man fått veta att man har cellförändringar och innan man får veta om det är farligt och om det blivit cancer av det.

 

I dag kunde jag inte komma ur sängen förrän på eftermiddagen med undantag för när jag i ottan pussade kärleken när han skulle till jobbet.

Tog mig ur sängen efter middagstid och funderade på om jag orkade göra något alls och då ringer min vän som är ute på promenad och hon ville titta in till mig. Det är lycka! Vi tog bara en mugg te och pratade ett tag och sen orkade jag slutföra det jag påbörjat göra för flera veckor sedan.