lcelanders

Har väl gått sådär kan jag säga. Måste ge lite bakgrundsfakta: jag har sedan jag varit liten haft en tendens att svimma vid blodprovstagningar, första hjälpen kurser ( blodiga sådana), kan svimma om någon pratar och beskriver om dom har skadat sig. Men det finns något konstigt med det här. Men klarar av akuta situationer utan att svimma som tex här om natten på jobbet.


Att ta blodsocker alltså ett stick i fingret som jag gör på jobbet och har gjort här hemma är inga problem alls. Men när det kommer till, usch, kan knappt skriva ordet, ven-prov är det stopp. Fick i dag i hemläxa att gå till biblioteket och låna en bok med blodiga bilder i. Inte så enkelt när man just har blodfobi men jag och dottern gick mot bibblan till och jag kände redan på vägen dit att det kändes obehagligt och vid entrén vart jag redan svimfärdig. Väl inne så försökte jag "pumpa" upp mig genom att spänna rövmusklerna och arm-och benmuskler.


Gick gungande mot hylla för medicinböcker har varit vid den hylla så många gånger förr eftersom jag älskar allt som har med sjukvård att göra ( låter ju helt sjukt) Kunde knappt läsa på ryggen på böckerna och min dotter Emma retades med mig ( hon har ännu värre fobi än mig),

Jag bestämde mig för att be om hjälp. Lite halvt gungande tog jag mig en nummerlapp till informationen och försökte åter igen pumpa upp musklerna och höja blodtrycket.Bibliotekarien frågar vad j´hon kan hjälpa mig med, jag viskar ( för att inte alla i biblioteket ska höra) att jag behöver en bok med blodiga bilder i. jag förklarar att jag har blodfobi och nu ska öva mig att se på blodiga bilder.

Då viskar hon tillbaka , vi har ju kanske en del på barnavdelningen hur mycket blod ska det vara..... ååå säger jag vet inte bara det är bilder med blod på. Hon fortsätter och viskar å säger jag går bort till vuxenavdelningen först och ser vad jag kan hitta där. Jag försöker spänna musklerna igen för det gungar fortfarande och det känns obehagligt och jag är rädd för att svimma på bibblan.Hon kommer tillbaka och viskar igen,, jag hittade inget där så nu går jag och ser om det finns något på barnavdelningen. Egentligen så hade hon inte behövt viska men gör det ändå. ,

Hon kommer tillbaka med en bok som liknar " Hjärnkontorets" böcker, hon håller den bakom ryggen och frågar stackars Emma om hon tror att den blir bra.Emma som far mer illa än mig och ser mm ja den blir nog bra. Varken jag eller Emma kollar på boken när vi går ut, Hon ber mig att inte se i den innan jag ska köra ifall jag tuppar av. Väl hemma så kan jag säga att den boken knappast kommer att få mig att svimma så istället blir det att leta bilder på nätet.Så mycket illamående för så lite.

Hej! Det var mycket länge sedan jag var här inne och skrev. Blev påmind av en tjej som sökt på ordet Hypotyreos och som hamnat på min blogg och sände mig ett mail. Mycket har hänt sedan jag skrev och det som gjorde att jag slutade skriva var att jag mådde oerhört dåligt av att skriva om min skoltid och då framför allt skoltiden på Vasaskolan i Kalmar.Det är fortfarande så att jag inte kommit över min skoltid som var kantad av utanförskap och mobbing och som senare dessutom kom att följa med mig långt upp i gymnasietiden, i gymnasietiden var det inte nya skolkamrater som gjorde att jag kände mig utanför utan människor som stod mig nära. Det enda positiva som det har skapat är att jag i dag arbetar med människor som har det svårt och som på alla sätt har varit och är utanför den " normala" gemenskapen i samhället. I dag arbetar jag inom psykiatrin och trivs mycket bra fast det stundtals är mycket mentalt påfrestande. Jag är anställd som undersköterska men läser för att få USK-kompetensen skriftligt. Har läst 200p psykiatri och läser just nu på refrängen av 100p socialpsykiatri.