Prover inför operation och kärlek
Blodproverna inför kommande operation är tagna. Det värker i magen och skräcken jag känner finner inga gränser.
Efter blodprovstagningen körde jag upp till min älskade pojkvän på hans fikarast bara för att få känna mig lugn och trygg och för att få känna hans närhet. Vi träffades under hösten 2015 när jag precis gått in i väggen och mådde mycket dåligt.
Han gör mig lycklig mitt i allt som är jobbigt.
I dag har jag väldigt ont och det är 5 dagar till operationsdagen då jag ska öppnas upp igen på grund av att de inte fått bort allt som de skulle för 5 år sedan då jag gjorde en hysterektomi och allt blev uppenbarligen inte borttaget. Det står i min journal att livmoder och livmodertapp är bortopererad Men så är förmodligen inte fallet för jag har cellförändringar och har ej blivit kallad eller vetat att jag borde tagit cellprov, allt skulle ju vara väck!!!
Att vara stark när man är svag
Det är svårt att visa sig svag när människor tror man är stark, vänner försvinner så fort man visar en svag sida. Men samtidigt så får man veta vem som är ens vänner. En av mina viktigaste vänner är en som jag känt sen skoltiden, vi umgås inte varje dag men pratar med varandra då och då. Det känns oerhört tryggt att det är en person som man kan skratta, gråta med, ha djupa samtal med och som vet hur vidrigt det är att må dåligt psykiskt och som vet att man inte är okompetent eller dum i huvudet. Hon vet också vad det betyder att vara skräckslagen när man fått veta att man har cellförändringar och innan man får veta om det är farligt och om det blivit cancer av det.
I dag kunde jag inte komma ur sängen förrän på eftermiddagen med undantag för när jag i ottan pussade kärleken när han skulle till jobbet.
Tog mig ur sängen efter middagstid och funderade på om jag orkade göra något alls och då ringer min vän som är ute på promenad och hon ville titta in till mig. Det är lycka! Vi tog bara en mugg te och pratade ett tag och sen orkade jag slutföra det jag påbörjat göra för flera veckor sedan.
Förälskelse, död,cellförändringar och dödsångest
Så var man då mellan himmel och helvete igen. Åter igen kan jag eller har jag ej kunnat påverka min situation. Förlorade min pappa under oförklarliga omständigheter och för att hans kropp inte klarade mer påfrestningar. Kan ej sörja fullt ut, orkar inte öppna upp för alla känslor.
Kämpar redan med hemsk ångest, depression och stressreaktion på en tidigare ohållbar arbetssituation från 2015 som var ett vidrigt år bortsett från det positiva som förvandlade min ensamhet till tvåsamhet.
Jag har dåligt samvete när jag är lycklig med min partner för att jag borde släppa fram mim stora gråt som finns inom mig. Pappa var så glad för att jag träffat en man efter 8,5 år som ensam.
Den 13:e varje månader är ett viktigt datum för mig och min älskling varje sekund och minut är viktig för oss.
Mitt i denna kärlek och lycka tornar sig mörka moln upp med jämna mellanrum 😔
För snart fem år sedan opererade jag bort min livmoder och livmodertapp på grund av jättestora,smärtsamma och mycket långvariga blödningar.
Har under åren som gått haft småblödningar och varje gång kontaktat sjukvården men alltid fått svaret att vi har lång väntetid till gynmottagningen. Fick en stor blödning för en månad sen och ringde då igen till gynmottagningen men de jag pratat med tidigare hade inte bemödat sig med att anteckna ett endaste dugg när jag ringt tidigare. Nu var jag dock så livrädd eftersom jag läst mig till att det inte ska förekomma blödningar när man gjort en hysterektomi och krävde att få komma till min gynläkare.
Fick en tid, blev undersökt och det skrapades, klipptes och togs cellprover.
Det blev en lång väntan på svar, min läkare ringde om och jag fick en tid direkt över telefon då operation måste ske. Jag hade fått cellförändringar på en förmodad kvarglömd rest av livmodertappen😱😭
Har redan innan svårt att klara min vardag med hemsk ångest, minnesproblem och akut stressreaktion på att ha gått in i den berömda väggen.
Mår riktigt dåligt just nu, livrädd för hur långt det gått på grund av cellförändringarna 😢
Har dödsångest och sover ännu sämre på nätterna.
Kämpar redan med hemsk ångest, depression och stressreaktion på en tidigare ohållbar arbetssituation från 2015 som var ett vidrigt år bortsett från det positiva som förvandlade min ensamhet till tvåsamhet.
Jag har dåligt samvete när jag är lycklig med min partner för att jag borde släppa fram mim stora gråt som finns inom mig. Pappa var så glad för att jag träffat en man efter 8,5 år som ensam.
Den 13:e varje månader är ett viktigt datum för mig och min älskling varje sekund och minut är viktig för oss.
Mitt i denna kärlek och lycka tornar sig mörka moln upp med jämna mellanrum 😔
För snart fem år sedan opererade jag bort min livmoder och livmodertapp på grund av jättestora,smärtsamma och mycket långvariga blödningar.
Har under åren som gått haft småblödningar och varje gång kontaktat sjukvården men alltid fått svaret att vi har lång väntetid till gynmottagningen. Fick en stor blödning för en månad sen och ringde då igen till gynmottagningen men de jag pratat med tidigare hade inte bemödat sig med att anteckna ett endaste dugg när jag ringt tidigare. Nu var jag dock så livrädd eftersom jag läst mig till att det inte ska förekomma blödningar när man gjort en hysterektomi och krävde att få komma till min gynläkare.
Fick en tid, blev undersökt och det skrapades, klipptes och togs cellprover.
Det blev en lång väntan på svar, min läkare ringde om och jag fick en tid direkt över telefon då operation måste ske. Jag hade fått cellförändringar på en förmodad kvarglömd rest av livmodertappen😱😭
Har redan innan svårt att klara min vardag med hemsk ångest, minnesproblem och akut stressreaktion på att ha gått in i den berömda väggen.
Mår riktigt dåligt just nu, livrädd för hur långt det gått på grund av cellförändringarna 😢
Har dödsångest och sover ännu sämre på nätterna.
Finns inga ord som kan dämpa oron och ångesten och rädslan för ännu en stor bukoperation.
